www.jazzbridge.se

"RAKT PÅ SAK OCH MER DIREKT
HELT ENKELT"
INTERVJU MED MIRIAM AIDA
Årets upplaga av Jazz Bridge, som i år hålls i Karlskrona, bjuder på många bra artister. Dessutom kommer man kunna lära sig dansa Lindy Hop under lördagskvällen. Miriam Aida, som sjunger med Joe Spinaci and the Brookolino Orchestra, kommer bland andra stå för den dansanta delen av jazzfestivalen i slutet av augusti. Lindy Hop blir allt vanligare och sångerskan Miriam Aida förstår varför.




- Jag har sett dansen och känt till stilen Lindy Hop länge, men det är framförallt genom det här bandet, Joe Spinaci and the Brookolino Orchestra, som jag kommit i kontakt med den. Och det är jätteroligt att göra spelningar när folk dansar. Dansen är den andra sidan av musiken. Det blir en naturlig och bra kommunikation när publiken deltar aktivt. Vi älskar att spela när folk dansar. Samlingspunkten för alla är ändå musiken, även för dansarna.

Är det skillnad att framträda inför en dansande och en sittande publik?
- Båda varianterna är spännande och kul. När man giggar inför en sittande publik kan bandet använda mer dynamiska verktyg, det finns fler uttryck och man kan tillåta sig att ta i musiken på ett lite försiktigare sätt utan att man tappar lyssnarna. Både framträdandet och musiken blir mer fokuserat och subtilt. När man istället spelar för en dansande publik handlar det om andra saker. Det är mer rakt på sak, en mer fysisk kontakt med publiken, inga silkesvantar. Rakt på sak och mer direkt helt enkelt!

För Miriam ligger den traditionella amerikanska jazzen närmast hjärtat, den jazz som fick henne att fastna från allra första början, där bluesen i jazzen är den röda tråden för henne.




Vad är det du älskar med den traditionella jazzen?
- Jag älskar swingen, inte bara som genrer utan även själva svänget i musiken. Och jag gillar den gamla repertoaren, alla dessa standards som är enkla och väldigt bra, de håller än idag. Jag vill inte krångla till det, ibland är det härligt att bara kunna spela en låt som den är. Jag gillar de sångerskor som har en kraftfull och karismatisk pipa som ger en tung leverans av låtarna. Men det allra viktigaste är att bluesen är där, att den hela tiden är närvarande. Bluesen är stommen för musiken och det är där mitt hjärtat klappar.

Hur har du hittat din grej, du känns väldigt självklar och grundad i ditt uttryck?
- För mig har det alltid känts viktigt och centralt att spela musik jag verkligen känner för, och med musiker jag vill spela med. Musiken är på ett plan en privat sak för mig, och då är det viktigt att spela med folk som jag tycker om. Då kan jag vara mig själv så mycket jag bara kan. Det är också en väg till att slå hål på illusionen om sig själv, att bli mer och mer sig själv, den man verkligen är. Oavsätt konstform handlar det om att vara sig själv så mycket det går, att bli omtyckt för det. Det går inte att göra sig till för att bli omtyckt, det är ingenting att ha.




För sju år sedan introducerades du och din man Fredrik Kronkvist för den bredare publiken av jazzpianisten Jan Lundgren, vad har detta betytt?
- Det var fantastiskt att tillsammans med Jan välja låtar ur standardrepertoaren, han har en enorm kännedom och kunskap, det lärde jag mig mycket av! Han ville lyfta fram oss, något som utmynnade i vår första platta. Samarbetet var verkligen en kul och positiv grej; att få spela så mycket och att få spela med Jans trio, att bli sedd och hörd i större sammanhang. För oss blev det en jättebra start. Vi fick spela in i en bra studio i Köpenhamn och både plattan och inspelning är rolig att tänka på, den blev riktigt bra i sin helhet!

Att spela ihop med sin partner, hur ser ett sådant liv ut tillsammans?
(Skratt) - Den frågan kommer alltid upp! För oss är det helt självklart, vi tänker aldrig på det på det sättet, utan det är precis så här det ska vara. Både jag och Fredrik känner att vi får mycket stöd genom varandra och vi har gjort många roliga saker ihop. Jobb, privatliv och familjeliv blir en härlig blandning. Men det finns förstås baksidor, det kan vara svårt att sätta gränser mellan jobb och relation. Men samtidigt hade det inte kunnat vara på något annat sätt. Det är en intressant resa vi gör tillsammans, vi lär känna varandra på många olika sätt.

I september efter spelningen i Karlskrona lämnar Miriam Aida gangsterjazzen för en stund och släpper en ny skiva, ”Letras ao Brasil”, med brasiliansk musik. Titeln betyder fritt översatt ”Sångtexter till Brasilien”. En trio med sång, gitarr och slagverk där hon låter svenska visor gifta sig med den brasilianska musiken och det portugisiska språket.



TEXT Anders Svensson
FOTO Anders Persson

Producerat av Anders Svensson, Jazz i Karlskrona, den 14 JULI 2009