www.jazzikarlskrona.com

     

JACOB ROVED ORGANIC QUARTET
KONSERTHUSET TORS 22 JANUARI kl 19.00

Ett spÄnnande danskt/finskt jazzprojekt med den rutinerade
danska hammondorganisten Kjeld Lauritsen som manÖvrerar en
klassisk Hammond B3. Kvartetten mynnar ut i modern jazz med
koppling till sÅvÄl bebop- som bluestraditionen och dÄr Jimmy
Smith och Larry Young sjÄlvklart Är stora inspiratÖrer...







VÅRRUSET 2009 i JAZZDRÄKT
KOLLA IN PROGRAMET PÅ VÅR NYA HEMSIDA

Under VÅREN HAR VI ETT SPÄCKAT SCHEMA MED STOR BREDD. dESSUTOM,
EFTER HÖSTENS SUCCÉ, FORTSÄTTER VI SAMARBETET MED TIPSY DANCE
CLUB OCH VÅRA DANSKVÄLLAR SOM VI KALLAR SWINGBALUNS. jAM-
KVÄLLARNA KOMMER I VÅR INLEDAS MED EN GÄSTARTIST, PÅ LA BODEGA
SOM VANLIGT...

...OCH KOLLA IN VÅR NYA HEMSIDA MED UTFÖRLIGT PROGRAM!!

www.jazzikarlskrona.com







PIERRE SWÄRD OM SIN PASSION
INTERVJU OCH SAMTAL OM HAMMONDORGELN

Barack Obama tilltrÄder presidentÄmbetet den 20 januari och
framfÖr sig har han som bekant en massiv agenda med frÅgor som i handling mÅste lÖsas. Konflikten mellan Israel och Palestina till exempel. Och jag hoppas att Barack Obama har lika mycket energi och nÄring att ge den frÅgan som Pierre SwÄrd har passion fÖr sin Hammond B3. Om sÅ BLIR fallet - dÅ kommer vi snart se en hÅllbar fredsutveckling i det konfliktdrabbade omrÅdet!

Pierre Swärd personifierar passionen. Hans barnsliga förtjusning för orgeln
är fascinerande. Pierre är en generös och genomsympatisk person, men inte någonstans är han beskaffad med den tysta norrländska jantekulturen. Han kan prata i timmar om instrumentet!

Eller vänta lite - ska man verkligen kalla hammondorgeln för ett instrument!? Det känns faktiskt som någonting helt annat! Just det - en maskin! En stor tung
maskin som likt pansarvagnen kör över allt som kommer i dess väg. En tung maskin
som kräver stort ansvar av ägaren, med makt som kan missbrukas.
    Min egen relation till hammondorgeln med dess heltäckande och massiva ljudbild är inte okomplicerad. Jag gillar ljudet lika mycket som jag far illa av det. Det är en stor konst att bemästra hammondorgeln, att kunna justera, manövrera och skapa vacker musik med hjälp av detta musikaliska massförstörelsevapen…
    De som lyckas tämja odjuret gör detta oftast med stor finess och stor
musikalitet - Pierre Swärd är en av dessa!





Pierre berättar att han ofta stöter på en viss ovilja hos arrangörer att lägga in flera konserter med organister under en och samma säsong, något som enligt honom även andra organister upplever. Att ha flera konserter med saxofonister eller pianister är inget problem, men däremot bokar de sällan in flera grupper med orgel under en och samma period, menar han.
    Och Pierre är väl medveten om hammondorgelns starka karaktär. Kanske är det med hammondorgelns väsen lite som med julmatens, vem skulle orkar äta denna heltäckande och svulstiga måltid till vardags? Pierre berättar om en recensent i Östersund som beskrev hans konsert som att hela byggnaden rammades av tanks och dinosaurier!
    Och det är väl just detta som är fascinerande med hammondorgeln - dess dynamik, från det smala lilla fågelkvittret till de stora tunga och breda vrålen som kan köra över vilket storband som helst.

Pierre, som är nära bekant med Kjeld Lauritsen, berättar om en kul kväll på Jeriko i Malmö, där jazzklubben för några år sedan arrangerade en orgelkväll. Kjeld Lauritsens trio och Pierres egen trio körde varsin konsert, vartefter de gemensamt, alla sex, avslutade kvällen tillsammans. Vi knockade publiken, säger han och skrattar!
    Kjeld Lauritsen är Danmarks svar på Pierre Swärd och Pierre sammanfattar
Kjeld med att utrycka:
”Kjeld Lauritsen är en jävligt bra organist från Danmark, helt enkelt!”

Pierre fortsätter:
”Vi är olika han och jag, vi har olika spelsätt och olika ingångar till musiken, och vårt förhållningsätt till instrumentet skiljer sig. Kjeld är en mycket bra organist. Jag är mer vildsint och explosiv i min spelstil, han är snällare och finlirar mer. Man skulle kunna säga att han ligger någonstans mellan mig själv och Kjell Öhman, som är än mer subtil.
    Och det roligaste är att vi alla tre har samma idoler och inspirationskällor. Alla vi
tre har Jimmy Smith som någon form av ledstjärna, ändå låter vi så pass olika!”

Just nu befinner sig Pierre uppe i Borlänge. För tillfället har han en ganska lugn period, men snart drar turnerandet igång igen. Under året kommer han spela med sin egen trio, dessutom med flera andra grupper som han är delaktig i. Bland annat bandet tillsammans med Ulf Wakenius och ett annat band med Max Schultz och Magnus Lindgren. I det senare ingår även basisten Fredrik Jonsson och trumslagaren Martin Jonsson. Martin startade upp klubben Blacknuss på Fasching i Stockholm i början av nittiotalet. Pierre var, tillsammans med sin trio under nittiotalet, en återkommande gäst på Blacknuss.




Ett klipp som sammanfattar historien bakom instrumentet



När jag pratat med Pierre om hammondorgelns konstruktion och möjligheter börjar jag förstå komplexiteten med instrumentet.
    Jag lär mig att reglagen som sitter ovanför den övre manualen, eller klaviaturen, kallas för Drawbars och som alla är graderade i åtta volymsteg där åtta ger full effekt. Reglagen längst till väster ger ett mörkare och fylligare ljud, med mycket botten, medan reglagen längst till höger ger det där skarpa spetsiga och pipiga ljudet. De olika reglagen med dess olika ljud ger nästintill oändliga kombinationerna av ljud. Utöver dessa ljud finns även, och som tillkom med lanseringen av B3:an, de percusiva ljuden. Dessa ljud läggs uppepå grundljuden. De percusiva ljuden utvecklades för att få ett tydligare anslag, och en tydligare touch för varje ton. Jimmy Smith som är hammondorgelns ledstjärna nummer ett, och som kom fram under femtiotalet strax efter B3:ans lansering, hade ett speciellt sound. Hans jazziga hammondljud får man fram genom att de tre reglagen längst till vänster dras ut till max, de övriga reglagen förblir inne, detta i kombination med ett percusivt ljud.
    Att hammondorgelns klassiska sound låter så levande och organisk som det gör beror på att de olika ljuden är stämda i terser och kvinter. Den enskilda tonen, eller tangenten, upplevs alltid som mer eller mindre ren, men i tonen och i vibrationerna finns alltså spår av både terser och kvinter.




Del ett av två där du får en inblick hur en hammondorgeln fungerar...


...del två!



Pierre spelar både i konstellationer där han själv kompar, basar, och i grupper med en ”riktig” basist. Han är van vid både ock, men menar att han vill ha minst ett projekt där han själv basar. En av anledningarna till varför han började spela orgel var just möjligheten att kunna kompa sig själv. Dessutom blir spelet väldigt tight och synkront. Om till exempel basisten, fötterna, bestämmer sig för att spela på ett visst sätt hänger resten, händerna, automatiskt med. Men samtidigt uppskattar han friheten mycket med att spela tillsammans med en kontrabasist eller elbasist.
     Pierre fortsätter med att förklara sitt förhållningsätt till just basspelet. Till en början basade han mestadels med fötterna, och baspedalerna - logiskt så klart - men när han i tidig ålder studerat frontfigurer som Jimmy Smitt på TV eller andra organister live förstod han att de inte fotbasade så mycket. Istället använde de vänsterhanden och den undre klaviaturen för basspelet. Vänsterhandsbasandet dominerade när de spelade, alltså inte spelet med baspedalerna!

I mitt samtal med Pierre förstår jag att äkta kärlekspassion inte alltid är mellan två individer, utan att den även kan uppstå mellan en människa och en hammondorgel. Och så praktiskt för de som vill dominera den andra parten, det är bara att basa på!     Och till sist...för den som vill skriva en tjock bok om hammondorgeln – prata med Pierre Swärd! ;)


/Anders Svensson

Producerat av Anders Svensson, Jazz i Karlskrona, den 18 JANUARI 2009