www.jazzikarlskrona.com

STOCKHOLM SWING ALL STARS
KONSTHALLEN LÖRDAG 23 JANUARI kl 20.00
Kom och fira med oss! Jazz i Karlskrona och Karlskrona Kommun har utsetts till "Årets Jazzkommun 2010". Detta vill vi såklart fira med en stor fest. Kvällen börjar redan klockan 19.00 då Tipsy Dance Club håller workshop i Lindy Hop. Vi får besök av landets absolut främsta swingband, Stockholm Swing All Stars, med gräddan av svenska jazzmusiker. Det kommer bli en festlig kväll med musik och dans samt med en officiell utmärkelse från Sveriges Jazzriksförbund.




STOCKHOLM SWING ALL STARS
Karl Olandersson trumpet och sång
Klas Lindquist altsax och klarinett
Fredrik Lindborg tenorsax och klarinett
Magnus Wiklund trombon
Daniel Tilling piano
Gustav Lundgren gitarr
Göran Lind bas
Mattias Puttonen trummor

www.stockholmswingallstars.com

OBS!! WORKSHOP I LINDY HOP KL 19.00 MED TIPSY DANCE CLUB

Entrépris 150 kr, Medlem i JiK 100 kr, Pensionärer 120 kr,
Studerande över 25 år 50 kr, Ungdomar under 25 år GRATIS! 




kÄnslouttrycket och berÄttandet i fÖrsta rumMET
INTERVJU MED ELIN LARSSON
Kanske var det under 2001, kanske under 2002, som jag såg och hörde den då drygt 20-årige trummisen Jon Fält för första gången. Den kvällen på Glenn Millers Café i Stockholm kokade det verkligen. Jon spelade då tillsammans med en fantastisk grupp vars gitarrist, som jag inte kommer ihåg namnet på nu, skrivit de flesta av låtarna, flertalet i udda taktarter. Jon drabbade mig med en musikalisk rak höger; hans otroliga rytmik, kraftfullhet och musikalitet hade jag tidigare inte hört från någon bakom ett trumset. På ett liknande sätt drabbar saxofonisten Elin Larsson mig när jag en lördag i början av januari 2010 ser henne på fyrans morgonteve.

Då 2001, eller om det nu var 2002, hade Elin precis kommit igång med sitt saxspel, hon hade då knappt några upplevelser alls från jazzens värld. Idag är Elin 25 år och en av landets mest lovande jazzsaxofonister. På fyrans morgonprogram intervjuas en mogen kvinna av Lasse Bengtsson. Elin berättar om hennes första möte med saxofonen. Hur detta möte, vid femtonårsåldern, kom att förändra hennes liv. Hon berättar om direktkontakten, om kärleken vid de första tonerna och om hur hon upplevde ett gensvar som hon varken upplevt vid pianot eller tillsammans med gitarren.

”Det var min röst som jag hittade då, även om jag inte förstod det då. Jag började inte spela Giant Steps med en gång (skratt), men jag tyckte det lät skitbra med en gång, vilket det förmodligen inte alls gjorde. Jag minns att jag kände det i hela kroppen, det fanns inget avstånd, saxofonen kändes rätt helt enkelt.”




Svenska Dagbladet beskriver Elin Larsson som något av ett fenomen, DN skriver om hennes närvaro och intensitet och Sydsvenskan skriver om en sällsynt stark saxdebutant. Orden i positiv anda har varit många det senaste året för Elin.

”Jag är väldigt glad över allt som har hänt mig, men på samma gång känner jag en viss distans och har nog inte fattat det riktigt än. Den här resan med min musik hade jag gjort oavsett framgången, jag gör det här för min egen skull, men på samma gång är jag överlycklig att skivan blivit mottagen på det här sättet. Media är väldigt viktig idag, den har en otrolig makt. Men det gäller att försöka vara jordnära och ta det lite med en nypa salt.”

Elin Larsson är uppvuxen i Gränna - idyllen vid Vätterns kant som de flesta av oss känner som polkagrisarnas mecka. Men hur var egentligen klimatet för en ung jazzkatt i detta sockersöta Gränna?

 ”Jag är uppvuxen i Gränna, jag flyttade till musikhögskolan i Stockholm 2005, där jag för övrig träffade mina medmusiker i bandet. Musiklivet i Gränna var inte mycket att hurra för. Tyvärr fanns det då inte mycket till musikliv i Jönköping heller. Numera finns det återigen en jazzklubb i Jönköping, men på min tid hade den varit begravd sedan länge. Jag lyssnade mycket på skivor och spelade även mycket själv, dessutom spelade jag med i ett coverband. Jag började lyssna på jazz samtidigt som jag upptäckte saxofonen, jag ville utforska och upptäcka instrumentet, jag ville ta reda på hur saxofonen skulle låta. Genom skivaffären i Jönköping kom jag i kontakt med John Coltrane och Michel Brecker. Det var genom dessa plattor som jag fick mitt första möte med improvisationen, jag förstod då att jag kunde spela vad jag ville när helst jag ville det, jag blev väldigt fäst vid idén – faktiskt överlycklig!”




Efter gymnasiet fick Elin nys om tjejlinjen på Fridhems Folkhögskola, en linje vid sidan av den vanliga jazzlinjen på skolan.  Syftet med tjejlinjen är att skapa ett mer jämställt klimat inom jazzen och improvisationsmusiken. Linjen är ettårig och har plats för en handfull tjejer som tillsammans bildar en egen ensemble.

”Att få möta likasinnade var helt fantastiskt, och det var väldigt inspirerande att träffa musiker som hade kommit mycket längre än jag, men samtidigt hade jag aldrig tidigare reflekterat över att jag var tjej och spelade saxofon.  Det hände mycket det där året. Jag jobbade hårt med musiken, och det var under det här året jag bestämde mig för att jag ville vara i den här världen. Men samtidigt kämpade jag mot mina hjärnspöken, kan man verkligen spela jazz och saxofon som tjej? Eftersom jag gick på tjejlinjen blev detta en stor grej. Jag hade inte alls funderat på detta innan jag började utbildningen, faktiskt var det först på skolan jag mötte dessa tankar. Vi tjejer hjälpte varandra mycket, flera av de andra tjejerna hade det riktigt jobbigt och en del blev faktiskt knäckta. Tanken med en tjejlinje är fantastisk, men det är en svår och komplex grej att följa upp. Branschen är så pass mansdominerad, vi hade få kvinnliga lärare, de manliga lärarna hade svårt att förstå hur vi kände. Det har säkert hänt massor sen jag gick där, och jag tycker verkligen att det i grunden är en bra grej. Nu har jag lagt allt detta bakom mig, men jag tycker det är viktigt att man på en sådan här linje inser att det inte bara är att tuta och köra, det är mer komplext än så - man måste ta hand om varandra helt enkelt. Idag är könsaspekten ingenting som bekommer mig det minsta. Jag är den jag är. Jag älskar det här. Det är det här jag vill göra, men det tog som sagt ett tag för mig att känna mig bekväm. Men oavsett om man är tjej eller kille i den här branschen så tror jag att man ibland kan drabbas av mindervärdeskomplex.”




När jag lyssnar på Elin och hennes musik talar hon till mig genom saxofonen på ett direkt och starkt sätt. Jag upplever inte en jazzsaxofonist som levererar massa toner och snygga fraser. Elins uttryck berör mig på ett helt annat sätt.

”Alla människor har nog behov av att uttrycka sig och komma till tals. Genom mitt uttryck vill jag beskriva livet. Musiken jag komponerar handlar om sådant som händer mig i livet, låtarna är berättelse från början till slut. När jag skriver musik sitter jag vid pianot. Jag hittar nått vid tangenterna, jag får ett uppslag, en strof eller en melodi som jag börjar spela. Småningom får jag en känsla av vad det handlar om, jag börjar tänka på en händelse och utav denna formas en story som jag sedan utgår ifrån när jag skriver. På liknande sätt som författaren John Irving arbetar vill jag komponera och skriva musik på. Han är ett otroligt geni och en stor språkbegåvning, han är grym och har skrivit böcker som ”Garp och hans värld”och ”Ciderhusreglerna”. Han har ett sätt som fascinerar mig. Hans berättelser innehåller verkligen allt; bitiska tankar, komisk galghumor, de är otroligt känslosamma, det är som att han struntar fullständigt i att komprimera, han gör plats för allt, och han ror hem det med bravur och skapar fantastiska historier. På samma sätt försöker jag får plats med alla mina sidor, man är ju så himla mycket som människa och man har många olika influenser, och alla dessa vill jag ge uttryck för i min musik. Jag känner att jag har hittat vad som är jag, mitt eget sätt att spela och skriva musik på. Mitt sätt att spela är väldigt uttrycksfullt och sätter känslouttrycket och berättandet i första rummet. Om man inte spelar uttrycksfullt blir det lätt introvert. Men känslorna får inte ta över, när jag väl har skrivit en låt lever den sitt eget liv. Jag ser mig som en berättare när jag spelar mina låtar. Jag behöver inte stå och skrika ut mina känslor, utan helt enkelt berätta dessa.”

Året som nyss inletts kommer att bli ett spännande år för Elin. Hon kommer följa upp skivan, det har ju blivit en hel del ringar på vattnet, till hösten ska bandet ut på pulsslagsturé, dessutom kommer Elin tillsammans med bandet spela in uppföljaren i år, något hon ser framemot mycket. Låtarna är färdigskrivna, bandet har jobbat länge med låtarna, ända sedan 2005, så material har de mycket av - mer än det får plats på en skiva!


/Anders Svensson

Producerat av Anders Svensson, JAZZ i KARLSKRONA, den 20 JANUARI 2010