| |
sWINGBALUNS MED HAROLD
JEFTA SWING BAND!
KONSTHALLEN LÖR 6 DECEMBER
18.30-19.30 Workshop i Lindy Hop för nybörjare
19.30-24.00 Dansa/lyssna till Harold Jefta Swing Band
PÅ lÖrdag den 6 december Är det dags fÖr 2008 Års sista Swingbaluns i Karlskrona Konsthall. DÄr har du möjligheten att prova pÅ grunderna i Lindy Hop (inga fÖrkunskaper krÄvs) och/eller lyssna till livemusik i form av Harold Jefta Swing Band. "Special Guest" under kvÄllen Är sÅngerskan Anna Jefta. Jazz i Karlskrona SAMarrangerar danskvÄllen med Tipsy Dance Club.
Varmt välkommen!!
Saxofonisten Harold Jefta. Foto - Erik Fröberg
We are doing the Lindy Hop
OM LINDY HOP AV SANDRA SVANBERG
Lindy Hop-fÖreteelsen vÄxer i Karlskrona. Allt fler attraheras av mÖjligheten att dansa till den medryckande swingmusiken. Kurser i Lindy Hop erbjuds av Tipsy Dance Club som Även stÅr bakom Swingbaluns – Karlskronas mÅnatliga swingdansevent – tillsammans med Jazz i Karlskrona.
Lindy Hop förknippas ofta med högt tempo och fartfylld akrobatikkonst, men är i stort främst en social pardans som inte kräver bättre fysik än någon annan sällskapsdans.
Lindy Hop dansas till swingmusik från 30- och 40-talet, men också till nyinspelad musik. Det unika med swingdanserna, och då främst Lindy Hop, är dock att de betonar swingrytmiken och att de lämnar stort utrymme för ett personligt och improvisatoriskt utförande utan regler och restriktioner.
Är du nyfiken på hur det kan se ut? Gå in och titta på lite olika videoklipp!
http://www.freewebs.com/lindyhopkarlskrona/
Kombinationen av gammalt och nytt, koreograferad akrobatik och improvisation utan restriktioner gör att Lindy Hop attraherar såväl gammal som ung samt får människor att umgås mellan olika generationer och nationaliteter.Att dansen har fått så stor genomslagskraft hos yngre personer (personer som vanligen inte brukar förknippas med att lyssna på swingmusik) gör dansen extra speciell.
Den starkt uppåtgående trenden för Lindy Hop märks inte minst i Sverige, där den utövas från Luleå i norr till Malmö i söder. Dansarna tar varje chans de får till att träffa likasinnade, vilket framför allt möjliggörs av alla olika läger och workshops som anordnas såväl nationellt som internationellt. Skulle man vilja, kan man deltaga på något läger/någon workshop varje helg under ett helt år. I USA, där allt började, är dansen fortfarande störst, men antalet utövare växer lavinartat såväl i Europa som i Asien.
Lindy Hop, eller Jitterbug som den tidigare kallades i Sverige, är en afroamerikansk dans som föddes och växte fram i Harlems danshallar och nattklubbar på framförallt 1920- och 30-talen. Det sägs att namnet kom till när Charles Lindbergh flugit över Atlanten och välkomnades i New York. På gatorna dansade människorna och speciellt en man utmärkte sig. En reporter frågade denne dansare vad det var för dans. Med ett leende svarade mannen: ”We are doing the Lindy Hop.” Ordet kom in i svenskan när dansen kom till Sverige på 1940-talet, även om det då främst gick under namnet Jitterbug, vilket i sig mest förknippas med swingpjattar och dansstället Nalen i Stockholm. Den svenska buggen är förövrigt skapad ur resterna av denna jitterbug.
På 1980-talet fick Lindy Hop en renässans som till stor del utgick ifrån Sverige. Detta tack vare Lennart Westerlund, som efter att ha blivit fascinerad av gamla swingfilmer från 1940-talet bestämde sig för att söka upp dansarna i dessa filmer. 1984 åkte Lennart tillsammans med Anders Lind och Henning Sörensen till USA för att träffa Al Minns. Denna resa gjorde också att Lennart kom i kontakt med Frankie Manning, som idag är 95 år och ”Mr Lindy Hop”. Dessa möten startade det uppsving för Lindy Hop som främst kom till Sverige och fick sitt starkaste fäste i Herräng Dance Camp – världens största årliga swingläger. Varje år under juli månad förvandlas den lilla orten Herräng till ett swingparadis som erbjuder kurser för världens främsta Lindy Hop-instruktörer (Frankie Manning inkluderad), socialdans nätterna igenom samt gemenskap mellan människor från världens alla hörn som binds samman av kärleken till dansen och musiken.
Dawn Hampton, en känd dansare från 30- och 40-talet, har uttryckt det:
”When I die, I don´t want to go to Heaven, I want to go to Herräng!”
/Sandra Svanberg
|
|
KOMMANDE KONSERTER 2008
SWINGBALUNS - 6/12
TRE SÅNGNÖTTER SOM
KNÄCKER TILL JUL
I min dröm vrider jag tillbaka klockan till 1999. Esbjörn Svensson och Freddie Wadling fortsätter sitt samarbete efter den magiska plattan "En skiva till kaffet", med skivan "En julskiva till glöggen". Esbjörn arrangerar julklassikerna på sitt magiska sätt. Trion kompar Freddie, som med sin självklarhet lyser upp dessa sånger. Långt bort från alla tröstlösa försök till att skapa julmagi i maskeraddräkter och med tomteskägg på sned finner jag dem, Freddie och Esbjörn i grym julstäming. Och de är inte utklädda – de är riktiga tomtar! En vacker dröm!!
Jag har hittat tre julplattor som någorlunda lyckas hålla sig ifrån präktighet, smörpaket, arrangemangsäckel och övertydlighet i kubik, och som ibland till och med kan mäta sig med luciakören som för mig fortfarande är juletidens musikaliska höjdpunkt. Och självklart innehåller samtliga tre - the one and only - "The Christmas Song (Chestnuts roasting on an open fire)"!
JAMES TAYLOR
James Taylor at Christmas, 2006
"Först tar jag honom inte på allvar, inte alls faktiskt. Det här är värre än Jöback tänker jag! Men efter en liten stund bara, så charmar han mig fullkomligt. Han har en naiv och oskyldig röst. Men han bär ett djup. Om han skulle berätta för mig att det är första gången han sjunger dessa stycken tror jag honom. Hans nasala toner får mig att tänka på Nils Landgren och hans julskivor. Jag ifrågasätter dock några av hans låtval. Andra är jag tacksam över, som "River" - Joni Mitchells fina komposition. Sammantaget är denna skiva en julskatt. Om det under granen bara kommer ligga en julplatta i år, låt det bli denna!"
DIANA KRALL
Christmas songs, 2005
"Jag blir verkligen förvånad över mig själv. Jag har tidigare aldrig gått igång på hennes svala, sofistikerade och coola röst. För mig har Diana Kralls röst alltid känts distanserad. Men nu kommer vi närmre varandra. En gemensam känslobas i julgröten grundlägger förmodligen vårt samarbete. Och hon förstår såklart konsten att inte dränka vare sig rösten eller arrangemangen i socker. Hon är kul och hennes torra humor når mig. Hon tar sig ann dessa julklassiker på ett kraftfullt och övertygande sätt. Klassiskt och enkelt, men med Diana Kralls speciella finess. Konstigt ordval kanske, men hennes tolkningar känns lyxiga. De är sofistikerade och eleganta. Kanske är det just detta som jag normalt sätt inte kan ta till mig i hennes uttryck, men nu glänser hon, nu blir hon blir min alldeles egen julestradör!"
NAT KING COLE
The Christmas song, 1963
"En ohotad klassiker som doftar kanel, kardemumma, nejlika och saffran. Allt reducerat i botten på grytan, en stark doft av julefrid sveper in. Mycket svulstigare och större än så här blir det inte. "The American Dream" i kubik. Den kommer för alltid förbli en sublim julgåva från Nat! Vi har nog alla en relation till hans tolkningar. Men här är allt förlåtet. Alla präktiga principer som man själv bär, de sugs upp av all bomull. Hans röst drabbar mig och lindar mig i sockervadd. Jag kan inte värja mig – vem kan!? Detta är ändå originalet. Nu är julen som vackrast. Allt är förlåtet. Julen är här och det är fred på vår jord!"
/Anders Svensson
JiK's SPONSORER
|
|
