om Jazz i Karlskrona

 

   Kontakt


 
Vår ambition är att ge härliga upplevelser av jazz musik oavsett ålder på både musik och människor och här kommer vår historia.

 

Karlskrona Jazzklubb numera Jazz i Karlskrona.

Sammanställare: Lasse Fagerberg och Göran Wikström
som båda var med och startade klubben 1982. 

Karlskrona Jazzklubb, som den då hette, startade i augusti 1982 med en stor konsert på Konserthuset följt av en fullpackad jamsession på restaurang Koppargrillen.

Under åren har föreningen arrangerat konserter i flera olika lokaler.
1984 gjordes fem konserter, bl a en med legendariska Chet Baker, på dåvarande Flamingo Club som låg på Ronnebygatan där sedan nattklubbarna Ritz och Valvet huserade. Idag ligger Blekinge Läns Tidning där. 1985 – 86 användes UDG:s (Unga Dramatiska Gruppen) scen högt uppe i Gamla Hattfabriken. 1989 hölls konserter i dåvarande nattklubben Svarta Börsen på Borgmästaregatan. 1990 i slutet av augusti var det premiär i föreningens egna lokal, Plankan, på Bredgatan. Där hölls drygt 125 konserter fram till 28 mars 1998. Några av höjdpunkterna där var Adam Nussbaum som jammade där i mars -92, Oliver Lake Trio i april -94 och inte minst Randy Brecker i september -96. Just det året arrangerade föreningen 25 konserter.

Från maj -98 var konserterna på Bryggaregården fram till slutet på -99. Sen var
det dåvarande Bio, Bar & Matsalar (där Konsthallen ligger idag) som huserade konserterna under två och ett halvt års tid. Jazzen gjorde entré på legendariska Piraten i september 2002 och ett trettiotal konserter och fyra år senare var det premiär i nyvarande lokalen Foajén på Konserthuset. Utöver dessa ställen har det naturligtvis varit en hel del konserter i Bibliotekets hörsal, Sparresalen och Konserthuset. 

Ett bra sätt att få en överblick över jazzlivet i Karlskrona de senaste 34 åren är att
gå in och scrolla lite i kalendariet här på sidan.
 

 

Karlskronas jazzscen.

I Karlskrona förekom jazz på kulturscenen redan under sent 30-tal och fram till Karlskrona, Jazzklubbs bildande 1982 vidare diverse arrangemang av olika slag men
ej främst ordnade inom i någon varaktig organisation som en jazzklubb. När det gäller jazzen i Karlskrona så spelade journalistföreningen tidigt en viss roll. Journalisten Stig Alkhagen (först lokalpress senare Expressen) var jazzintresserad och ordnade en konsert med Duke Ellingtons orkester i Karlskrona i april 1939. För att sedan fira 20-årsjubiléet av denna konsert arrangerades en konsert med Dizzy Gillespie Quintet på Konserthuset 1959.

Stor betydelse för jazzlivet i Karlskrona hade Kjell Åke Svensson, boende i Karlskrona åren 1939-1959 och 1974-1975. 1 november 1957 startades en studiecirkel på Domus på initiativ av Fil Dr Ludwig Schnabl från KF:s informationsavdelning - ett initiativ för att behålla ungdomarna inom kooperationen. "Ludde" kunde ju inte vara med på alla möten så ungdomarna fick ta över det mesta av verksamheten själva. Det var ju mumma för deltagarna att ha möjlighet att låna plattor från Domus skivavdelning till cirkelsammankomsterna.

Ett försök till konsert/dansarrangernang gjordes i jazzklubben Rhythm Club: s regi men efter några tafatta försök slocknade den lågan. I september 1958 startade Modem Jazz Circle och i dess regi ordnades en del jamsessions, oftast på ungdomsgårdar men även i Segelsällskapets hus på Dragsö. Prominenta deltagare var bl. a Bengt Ernryd och Harald Lundstedt, den senare spelade tenorsax på den tiden. På några jamsessions medverkade även stadsplaneingenjören Gunnar Liedberg med sin fiol. Han flyttade ju senare till hufvudstaden men har ju ej så sällan återkommit till Blekinge där han har sitt sommarviste och spelat i olika sammanhang.

I början av 1960 flyttade Kjell Åke Svensson till Malmö och den "moderna cirkeln" somnade så sakteliga in. Han återkom dock 1974 och i december detta år startades åter en jazzklubb i Karlskrona. Konserter arrangerades bl. a med Egil Johansens Jazz Incorporated, Revolutionary Jazz Ensemble, Rena Rama, Charles Tyler Quartet och Berndt Rosengren. I januari 1976 flyttar Kjell Åke Svensson till Stockholm och började där en mångårig framgångsrik bana i Svenska Jazzklubbarnas Riksförbund (SJR). Han släppte då i stort kontakten med klubben i Karlskrona.

Fram till nuvarande Karlskrona Jazzklubbs start 1982 arrangerades en del konserter pliktskyldigast i kommunen ofta initierade av kulturnämnden men det fanns ingen varaktig organisation som en jazzklubb att driva musikformen under denna tid.

Karlskrona Jazzklubb startar

Men 1982 startade Karlskrona Jazzklubb som, med ett litet avbrott i verksamheten under en tid, fortfarande existerar i högönsklig välmåga trots diverse problem där som alltid de ekonomiska är i förgrunden. Vi dristar oss att påstå att ingen kultur-arrangerande förening eller annan sammanslutning i Karlskrona haft en sådan frekvent verksamhet och haft så hög kvalitet på sina arrangemang som Karlskrona Jazzklubb. Redan här bör dåvarande länsmusikchefen Olle Lind och Musik i Blekinge nämnas som ett stort stöd i verksamheten. Vidare det stora ideella arbete som under alla år nedlagts av styrelsens medlemmar och andra intressenter i klubben

Förhoppningsvis kommer Karlskrona Jazzklubb (eller Jazz i Karlskrona som den nu heter) att kunna fortsätta sin viktiga verksamhet i kommunens kulturliv med ett bra stöd.

Den trevande starten våren 1982

En vårdag 1982 arrangerades en jazzkonsert i Lyckeby Bibliotek inför en fåtalig publik - medel till marknadsföring existerade ju än mindre då. Medverkande var bl a Karl Petermann på tenorsax och trombonisten Håkan Thunér från Växjö. I pausen och efter konserten diskuterades det faktum att Karlskrona saknade en jazzklubb och om man skulle försöka starta en sådan för att aktivera intresset för denna musikform.

Längre fram vid ett särskilt möte i Lyckeby Bibliotek behandlades frågan ytterliggare och en liten folder diskuterades och utformades för att spridas bland presumtiva intressenter. En styrelse bildades och den bestod av: Arne Jönsson, Göran Wikström, Lars Andersson (numera Fagerberg), Ulf Appelqvist, Per Larsson och
Karl Petermann.

Ett "stort" startarrangemang diskuterades och beslut fattades om ett sådant sedan klubben erhållit stöd från Kulturnämnden samt ABF - ett bildningsförbund som var ett stort stöd för oss under de första åren. Sveriges Jazzriksförbund gav oss ett bidrag på hela 1000:- kr, av ej oväsentligt värde vid denna tidpunkt. Efter många och långa diskussioner enades styrelsen om följande program: Nizzan Jazz Band som var (och är?) ett gladjazzband från Halmstad, Petermann/Rönnbäck Kvartett, rocklatinjazz-gruppen Jazzå,  Storbandet 0456 från Sölvesborg och Oskarshamns Storband. Budgeten för detta slutade på aktningsvärda 14 000:- kr! Arrangemangsdagen var den 28 augusti 1982.

Nizzan Jazzband startade klockan tolv utanför Rådhuset vilket samlade en hel del folk. Dåvarande redaktionschefen på Sydöstran, Krister Ekman, skrev i måndagens recension att sångerskan i Nizzan Jazzband "redan skaffat sig en egen profil samt att hon kunde gå långt". Vi var väl inte så många som då ville skriva under på detta betyg men verkligen blev annorlunda. Sångerskan hette Marie Fredriksson och blev senare en av duon Roxette som ju ej behöver någon närmare presentation.

På eftermiddagen arrangerades en danstillställning på Militärhemmet under devisen "Gammal och ung - stuffa till - dansa och lyssna"! Medverkande var Nizzan Jazzband och Storbandet 0456. Klockan nitton var det dags för en konsert på Konserthuset. Inledde gjorde det lokala bandet Jazzå som hade ett kort men mycket uppskattat program, sedan följde Petermann/Rönnbäck Kvartett samt Oskarshamns fina storband som vid denna tidpunkt hade drygt tio år på nacken och ansågs tillhöra de bättre i landet. Inträdet var endast 15:- kronor och vi kommer ihåg kassörens kommentar strax innan konserten började att "jag har aldrig sett så mycket pengar förut". Kassan var ej så gigantisk utan värderingen berodde väl mer på att kassören ej sett så mycket pengar tidigare.

Kvällen avslutades med en jamsession vid tiotiden på Koppargrillen eller "Fläskoset" som det kallades i folkmun och som senare skulle bli något av ett stamlokus för klubben. Jammet var välbesökt och eftersom lokalen var ganska liten blev den snabbt välfylld vilket också blev fallet vid senare tillställningar. Fördelen med "Fläskoset" var att det var lagom stort samt att utskänkning av en bit mat med tillhörande öl kunde ske i näringsställets regi utan att klubben behövde medverka i någon otymplig administration med tillstånd o dylikt. 

Kommande måndag hade Sydöstran en helsida om arrangemanget med rubriken "JAVISST - JAZZEN HAR KOMMIT".

"Jazzdagen en succé" var en annan rubrik som vi gladdes åt. Inalles på samtliga konserter kom lite drygt 600 personer och det får väl anses lyckat med tanke på våra ytterst begränsade möjligheter till marknadsföring. Sydöstran konstaterade vidare "att man fått ytterliggare en ingrediens i Karlskronas kulturliv samt att jazzdagen blev dagen när unga och gamla talade med varandra, trängdes och log". Någon konstaterade ytterliggare "att det finns ju resurser i den här stan bara nån sparkar folk i ändan och ser till att de kommer loss...." - något som i en kommun som Karlskrona ej är särdeles lätt vilket vi efterhand fick lära oss.

 

Större saker på gång
Klubben arbetade emellertid med ett än större arrangemang än jazzdagen redan före densamma. Vi hade blivit kontaktade av en manager för den amerikanske trumpetaren Clark Terry som med en kvintett skulle gästspela i Europa och då även i Sverige. Terry var ju en musiker med en säker plast i jazzhistorien med bland annat mångårig medverkan i större sammanhang som Count Basies och Duke Ellingtons orkestrar, Jazz at the Philharmonic m fl. Med sig på turnén skulle han ha Chris Woods på altsax, Horace Parlan, piano, Leroy Lowe på trummor och Sture Nordin på bas. Till dessa fina musiker lyckades vi även få med den amerikanske trumpetaren Willie Cook - tack vare giftermål med en svenska var han bosatt i Stockholm och liksom Terry med ett gediget förflutet i Basies och Ellingtons orkestrar. 

Arrangemanget skulle naturligtvis äga rum på Konserthuset och biljettförsäljningen i förköp gick mycket bra. Bara en knapp vecka före konserten meddelade den amerikanske managern att Terry drabbats av ryggskott och att turnén var inställd. Detta var naturligtvis ett mycket stort bakslag för klubben. Ibland i dessa sammanhang kan ju t ex "ryggskott" vara ett framtaget skäl istället för andra mera "svårfångade" sådana, men vi hade ingen anledning att betvivla riktigheten och kunde ju i varje fall ej agera på något sätt. I en nystartad klubb som vår var ju likviditeten ej den bästa. Före konserten var vi tvingade att besöka ABF för ett förskott om kronor 1000:- på deras bidrag. När konserten blev inställd och vi besökte ABF för återbetalning fick vi beskedet att det räckte med att betala tillbaka hälften.
Ett välkommet tillskott i vår magra kassa.

Vårt första verksamhetsår avslutades sedan med sångerskan Monica Borrfors Kvintett samt duon Guitars Unlimited, som då var en relativt ny och uppskattad konstellation med Ulf Wakenius och Peter Almqvist. Dessa konserter hölls i bibliotekets hörsal vilken hade ett lagom format och var billig att hyra. Mellan dessa konserter spelade Ljungby Jazz i Baljan Boys på Koppargrillen. Bandet hade ett passande valspråk "Det vill gärna bli bra" och det var ett band vars musik med humoristiska inslag passade väl på "Fläskoset" inför en uppskattande publik.

De konserter som klubben arrangerade under hösten - första verksamhetsåret - måste anses efter våra förutsättningar lyckade och publika. Utöver kulturnämnden fick vi ekonomiskt stöd från främst ABF. Klubben fick vidare en del intäkter från Radio Blekinge som bandade en del arrangemang. Sydöstran uppmanade i en artikel de 11 november "Jazzälskare - spetsa öronen" - det rapporteras att Gunnar "Siljabloo" Nilsson samt Sonya Hedenbratt är på gång för en konsert nästa år!

Vilket också visade sig vara riktigt.

Jazzklubbens styrelse hade redan nu en viktig fråga att ställa sig som i flera år framåt skulle visa sig ha ett varierat svar. Spelplats för verksamheten var den ständigt återkommande diskussionen. Det var ju inte en vanlig föreningslokal vi var ute efter. Karlskrona vimlade inte precis av lokaler lämpliga för jazzmusik. En sak som ytterliggare försvårade situationen var ju att ibland behövde vi en liten intim lokal och ibland där ett storband fick plats. Detta medförde att vi under ett antal år, i princip fram till hösten 1990, flyttade runt på en mängd platser. Bibliotekets hörsal, Blekinge Museum, Rest Koppargrillen, Konserthuset, Ritz, Statts pianobar, UDG:s lokal i Gamla Hattfabriken, Submarine, Rest Svarta Börsen och Sparresalen var platser dit publiken fick vandra för att höra den musik vi presenterade.

Sakta men säkert arbetade vi oss upp i både den svenska och internationella musikerskaran. Den första riktiga höjdpunkten var utan tvekan den 10 april 1984 när Chet Baker tillsammans med Åke Johansson trio stod på Ritz scen. Andäktighet är ett ord som passar för upplevelsen. Det är med all säkerhet det mest lågmälda men samtidigt intensiva som framförts i den lokalen. Sommaren det året var en jäktig period för klubben. Den inleddes med en serie gladjazzkonserter på skärgårdsbåten Axel och följdes av ”Jazz på Bastionen” med bl a Hector Bingerts Latin Lover och Ernie Wilkins Almost Big Band. Året därpå gjorde Jan Lundgren entré på Karlskronas jazzscen med sitt band St.Thomas Band, det skulle bli många uppskattade besök genom åren.

Hösten 1990 inleddes en ny era i klubbens historia, Plankan. Den första tiden i samarbete med TBV som hade en del av sin verksamhet där. Samarbetet fungerade utmärkt men klubbens ambition var att kunna ha en alldeles egen lokal. Plankan var vid denna tid helt vitmålad och det passade ju TBV:s verksamhet men jazzklubben tyckte att det inte infann sig någon riktig jazzkänsla i en sådan ljus lokal. Efter en tid minskades studieverksamheten och diskussioner inleddes för att ta över lokalen helt. Det var ett svårt beslut som medförde långtgående ekonomiska åtaganden men också betydligt större frihet. När väl kontraktet var påskrivet började en lång men målmedveten ombyggnad för att bli en lokal med optimal jazzkänsla. Fram till sommaren 1998 orkade klubben med lokalkostnaden men då var vi med mycket saknad tvungna att lämna den kära lokalen. Vi hann med ca 130 konserter på Plankan med allt från duospelningar till fullt storband. Höjdpunkterna var naturligtvis många under åren, men kvar i minnet sitter speciellt Randy Breckers spelning med Jazz Unit och Oliver Lakes trio. Under några år på Plankan genomfördes också ”Blekinge Jazzstipendie” som var ett samarbete mellan jazzklubbarna i länet för att uppmärksamma unga lovande förmågor inom jazzen.

Åren 1991 – 93 genomfördes också festivalerna ”Jazz at the Baltic” med många minnesvärda ögonblick inte bara konsertmässigt utan även i förarbetet och bakom scenen. Festivaltanken var att spegla jazzen i länderna runt Östersjön vilket medförde många, långa och snåriga kontakter med länderna på östsidan.

Festivalen -93 genomfördes i flyghangaren på Stumholmen i samband med Bomässan. Lördagskvällen inleddes med violinnestorn Svend Asmussen och publikovationerna från den fullsatta lokalen visste inga gränser. Efter en kort paus stod den finske trumslagaren Edvard Vesalas band Sound of Fury på scen. En ljudmatta värdig ett hårdrockband fyllde den gamla hangaren som tyvärr ganska omgående nästan tömdes på publik. Kontrasten mellan Svends violinsväng och Sound of Fury blev för stor för de flesta. Bredden inom jazzmusiken är nog större än inom de flesta andra genrer.

Sista konserten på Plankan var den 28 mars 1998 med Masha Bijlsma Band från Holland som ingick i en serie utbyten mellan flera länder som ordnades av Rikskonserter och som Karlskrona Jazzklubb använt sig av vid flera tillfällen.

Ett 18 månader långt samarbete inleddes med rest Bryggaregården på Bryggareberget. Restaurangen visade sig vara alldeles utmärkt som konsertlokal i flera avseenden. Dels var den akustiskt bra dels kunde publiken njuta av både mat och dryck. Den enda nackdelen var att den låg lite offside.

Det nya seklet inleddes i ny lokal, igen, med storstilad premiärspelning av Janne Ersson Big Band. Bio Bar & Matsalar var den nya platsen och mer centralt är det svårt att vara. Sommaren 2002 var det dags för flytt igen, inte så långt denna gång. Platsen blev den mycket anrika Piraten. På scenen stod Patrik Boman Seven Piece Machine. Samtidigt inleddes en serie jam sessions på rest La Bodega. Tiden på Piraten avslutades ståndsmässigt den 21 maj 2005 av samme Janne Ersson som inledde tiden på Bio Bar. Sedan dess har Jazz i Karlskronas konserter varit i Konserthusets foajé vilket har mottagits väl av publik och musiker.

Drygt 400 konserter har Jazz i Karlskrona bjudit stadens invånare på genom åren och det har klubben gjort med stor glädje och mycket mycket arbete. Flera av personerna i styrelsen har varit med under nästan hela klubbens historia och lagt ner många och långa timmar i det tysta med att få det hela att fungera, välja ut band, göra ekonomiska överväganden, affischera, bära utrustning, sälja biljetter, ta hand om musiker och publik, göra i ordning efter konserter och mycket mycket mer. Förhoppningsvis skänker publiken dessa uthålliga kulturarbetare en tanke ibland då det är tack vare deras arbete de kan sitta och njuta av musiken. Den person utanför klubben som betytt mest genom åren är utan tvekan Olle Lind på Musik i Blekinge och då inte enbart som bidragsgivare utan även som person med sitt engagemang och välbehövliga klappar på axeln.

Jazz i Karlskrona har nu varit igång i 25 år och visar inga tecken på att trappa ner utan att fortsätta sitt idoga arbete att förse karlskronaborna med högklassig jazzmusik av alla slag. En intressant iakttagelse genom åren är att det inte verkar spela så väldigt stor roll var konserterna hålls då det har varit en ganska jämn publik-tillströmning under detta kvartssekel. Visserligen lite mer ibland och lite mindre ibland men sett över en längre period har jazzen sin stadiga publik och även om en och annan faller för åldersstrecket kommer det nya yngre som hittar musikens kvaliteter. Klubben har då och då försökt göra mer eller mindre framgångsrika satsningar för att nå en yngre publik men det verkar sköta sig själv om det bara presenteras god musik. Det ger gott hopp om framtiden.

 2007 Lasse Fagerberg


Adress

Jazz i Karlskrona
c/o Håkan Andersson
Gamla Slottsvägen 2 A  lgh 1201
371 62  Lyckeby

E-post
info at jazzikarlskrona.com

Telefon
076-876 09 31

Plusgiro
19 88 11 - 2

Spela


Intresserad av att spela hos oss?


Håkan Andersson är artistansvarig
för Jazz i Karlskrona.
Skicka information till följande adress eller e-post.
Självklart går det även bra att ringa.

Jazz i Karlskrona
c/o
Håkan Andersson
Gamla Slottsvägen 2 A  lgh 1201
371 62  Lyckeby

spela@jazzikarlskrona.com

076-876 09 31 (innan kl 22.00)

Förband - Som du säkert har märkt
har vi förband till en del av våra konserter. Vi vill visa upp våra lokala förmågor och vill såklart att denna tradition fortlever.

Så om du känner någon eller är en
grym "cat" själv men inte har någon scen att leva ut dina jazzfantasier på,
hör av dig till oss! 

Medlem


Medlem i JiK - Som medlem får du rabatterad entré till alla våra konserter, dessutom ett utomordentligt gott samvete genom att stödja Jazz i Karlskrona, bara en sådan sak!!

Du blir medlem genom att betala in avgiften via plusgiro.
Glöm inte att ange namn och adress.
Du kan givetvis även lösa medlemskap i kassan på en konsert.  

Medlemsavgift 150 kr/år
Plusgiro 1988 11-2
 

Styrelsen


Ordförande
Håkan Andersson  076-876 09 31

Vice ordf
Erik Fröberg 070-67 60 620

Kassör
Kenneth Skarsäter 070-870 15 15

Sekreterare
Eva Röder 0455-817 54

Medieansvarig
Torbjörn Askeroth 073-543 30 09

Ledamöter:
Kjell Niklasson 0455-242 65
Rino Ranheim 0709 48 77 88
Camilla Sjögren

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

jazzikarlskrona.com design by FagerArt